Så påskafton, som jag nästan alltid firar på landet utanför Norrtälje. Nu bestämde jag mig för att stanna i Umeå för att få lite lugn och ro, jag ångrade mig inte en sekund.
Leena tycker att maten ska vara lika tilltalande för ögat som för gommen.
Efterrrätt: Kladdkaka med grädde, frukt och citronmeliss. 
Brownie är lycklig och glad i Umeå, här nosar hon runt på gården. Hon älskar verkligen snö!
Men nu hade vi hamnat i hälsofreak-staden Umeå där man typ joggar bort sin baksmälla. Så vi gick upp åt wasaknäcke och gröt till frukost innan vi vandrade iväg till träningsanläggningen IKSU - Nordens största.
Marcus och Mickan
Nu var det dags för pingis på hög nivå. - Jag skulle titta på och ta fan-bilder.Marcus har spelat pingis i junior-SM och Mickan som är en toppenspelare i KIF (Koreanska Idrotts Föreningen) och ska åka till Hamburg för att spöa skiten ur dem blev specialtränad av Marcus.
Nästa steg är att se pingis-kungen!
Systemet tog inga kort. Jag fick en halv tröja av Mickan i födelsedagspresent tillsammans med ett metallic-läppstift och mitt favvo-läppglans. Tröjan kommer från Koola Anna, köpt på Dixie, och passar min nya sport-fanatiker-wannabe-look."Shiit, vad har jag gjort?", sade jag ens hejdå till folk.
Det sista jag kommer ihåg var att jag glatt satt och sjöng sing-star med Patrik vid soffan. Vad hände sen?
- Minneslucka -
Jag vaknar på golvet vid sängen med huvudet i en nerspydd bålskål och allt snurrar, ruunt, ruunt, runt.
- Ångest -
Första gången jag träffade hälften av Marcus kompisar. Bra där, gör ett intryck på norrlänningarna. Låt dem veta hur coola och classy vi stockholmare är.... ehh. Superbra, Tequila och jag har en överenskommelse att träffas sporadiskt i framtiden.
Efter en månad av intensiva rosamoln och ett evigt resande upp till norr så var min första långresa till Umeå planerad.
Nästan 2 veckor ska jag stanna i detta kyliga landskap med snö, felbetonade satser och öppetider som liknar de på 90-talets förortscentrum.
Väskorna var packade, dagen innan!! Har aldrig hänt, måste betyda att jag är kär. Två små asiatflickor står på Arlanda och gnider sina trötta ögon. Seriöst, var vi tvungna att ta flyget som gick 08.40?
På vägen ut till flyget skojade jag med Mickan; "haha, igår stod det att det var massor med försenade flyg till norra Sverige, tur att vi åkte idag istället!".
Ödet skrattade mig rakt i ansiktet och försenade flyget till 10.30.
Max räddade min frukosthungriga mage med att fylle den med en flottig frukostburgare.
Väl på plats i Umeå finns det självklart inga anslutningsbussar till stan. På storstadsvis tränger vi oss längst fram i taxistopps-kön. "Asså vadå? Varför går det inga bussar, liksom?" Vi ringer alla taxibolag i Umeå (2) och hetsar runt taxistolpen om och om igen och deklarerar högljutt; "Hur överlever man så här långa väntetider?".
Vi får tag på en taxi (inte en av dem vi ringt upp och bokat) slänger oss in, flyendes kylan. Efter två minuter ringer Mickans telefon.
Mickan: Jaha, nejmen vi har redan hittat en taxi.
"Klick!"
Vår taxichaufför: Men så där kan ni ju inte göra!!
Mickan: Nehej man kanske inte gör så i Norrland.
Det måste bli dagens citat: Man kanske inte gör så i Norrland.
Helt sjukt bra.
Jag känner mig som en 25 åring - den perfekta åldern. Lagom för allt, men den tiden är snart förbi. Så vad bättre kan man göra än att festa till ordentligt med sin nya kärlek i en stad full av is?
Gömd i skammen av att man inte kommer vara ung för alltid och flyendes stockholmsvännerna och kraven på att ha roligt drog jag med Mickan upp till Norrland för att fira på charter-vis.
